Utmattningssyndrom o Julen

För någon vecka sen när jag småsprang till bastun i foppatofflor så halkade jag på isen, drattade på rumpan vilket inte var jättekul men eftersom inga ben var brutna så tänkte jag inte så mycket mer på det sen.  Men när så vattenslangen frös någon vecka senare och jag var tvungen att veva upp vatten från brunnen och hinka till hästarna då tyckte nog kroppen att jag kunde ge mig. Det blev många hinkar i en trixig arbetsställning och hux flux kunde jag bara gå dubbelvikt och det kändes som att knivar skar in i höften! När det inte blev bättre av ett par dagars vila så fick jag komma till min  fantastiska granne på lördagmorgonen. Hon kan det här med kroppar och ”berömde” mig och sa att jag gjort det ordentligt, höften var ur led.

Lite så här är det, i alla fall för mig, när man haft utmattningssyndrom. Man gjorde illa sig ordentligt en gång, men efter ett tag kände man sig helt bra igen. Ett tag var i mitt fall två års sjukskrivning. Men sedan rullar livet på och det är inte helt lätt att undvika diverse påfrestningar. Och då vill den där gamla skadan som man trodde var läkt gärna göra sig påmind. Huden har blivit tunnare och hjärnan tål inte särskilt mycket stress innan utmattningen gör sig påmind. Idag finns forskning där man kunnat visa  hur hjärnan tagit skada vid utmattning. Tyvärr är läkare i Sverige idag ofta väldigt okunniga runt den här diagnosen. Det är vanligt att psykologisera och skylla på individen, istället för att söka mer brett efter orsaker. Förra vintern gick jag en distanskurs Utmattningsskolan.se som bygger på internationell kunskap. Det finns kunskap, om än det är dåligt här i landet, som visar exempelvis hur miljögifter, industrimat, mediciner, p- piller och kopparspiral, mögel i bostäder, kemikalier i inomhusmiljön, kläder, plast etc och även naturligtvis stress på arbetsplatser gör oss sjuka.

På Utmattningsskolan fick man kontakt med många andra i liknande situation, många som delade med sig av sin livssituation. Det är oerhört hjärtskärande att höra alla dessa historier, hur människor oftast kvinnor behandlas av samhället. Att bli ifrågasatt och inte trodd på av läkare, inte veta om Försäkringskassan kommer att godkänna din sjukskrivning så att du kan betala dina räkningar eller slussas vidare till Arbetsförmedlingen för att snygga upp Försäkringskassans sjuksiffror. Hur kan ett så rikt land som Sverige behandla sjuka så fruktansvärt dåligt? Här i landet lever vi som att vi hade fyra jordklot, vilket är en annan diskussion som handlar om tillväxtsnurret och bristen på långsiktig hållbarhet. Men trots detta överflöd tar man inte hand om sjuka människor på ett värdigt sätt! Även om jag inte är ekonom så är det lätt att se det korkade  och förstås inhumana i att inte ta vara på människor på ett bättre sätt. Den här stressen och pressen gör att mångas sjukdomsförlopp förlängs eller att de blir än sämre!

Det är lätt att känna sig lite kapad.

Och så var det det där med advent och jul ja. Jag tål fortfarande stress dåligt, trots att jag försökt rehabilitera mig själv genom åren på alla möjliga sätt. Och garanterat har det varit och är bra för mig! Jag har tränat yoga, gått kurs i Mindfulness, mediterat regelbundet i över femton år, lärt mig reiki, bosatt mig i naturen med frisk luft, tystnad och livskloka djur, äter näringstätt och ekologiskt och säkert flera saker. Men när första advent kommer så smyger den sig på, den där känslan av allt som borde göras. Lite lätt malande stresskänsla och min hjärna skulle helst pausa till januari eller fly utomlands. Och ändå försöker jag verkligen att göra ett minimum av advent och julsysslor och nöja mig med det. Advent är som ett jätte-Facebook, en tävling i hur fruktansvärt urmysigt man kan ha det. Det ska bakas, pyntas, handlas, resas genom snöstorm och dras med förkylning. Inte underligt att det blivit en trend att åka utomlands över julen!

Brorzan <3

Riki <3 med flera fyrbeningar

I år planerar jag vara hemma, klia katterna och hästarna, möjligen dricka glögg och gör en skinkmacka från grannbyns utespringande grisar. Och tar in och målar om pardörrarna, inte för att vi måste eller för att vara duktiga utan för att det är avkopplande med hantverk. Och det blir lustfyllt att ta hand om och måla de gamla nötta dörrarna i gul linoljefärg. Jag ger mer pengar än vanligt till de som sitter ute och fryser med en pappersmugg i handen utanför coop. Jag saknar mina  barn nå infernaliskt och drömmer om påsken när jag hoppas att vi ses över den traditionella veganpåsktårtan. Och självklart ställer jag ut en tallrik gröt på bron till tomtarna.

Vem är det som smugit runt hörnet och vars skugga avtecknar sig på husgrunden?

4 reaktioner till “Utmattningssyndrom o Julen”

  1. mycket bra, särskilt det där med gröt åt tomtarna…ta det mycket lugnt med julen …det ska vi också göra, kram och hälsningar från oss i Hammarbyhöjden

  2. Jag har inte bakat en enda kaka inför jul än, inget julgodis är gjort och knappt något julpynt är uppe. Jag har valt att försöka att inte stressa över julen. Jul blir det ändå och jag vill inte stressa över en dag som ändå är över på några timmar. Huvudsaken är gemenskapen. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *