-25 och en morgontrött sol

En riktigt kylslagen morgon men så vackert när solen sakta kämpar sig upp över granarna. Trots att vi har ett gammalt hus som inte hört talas om tilläggsisolering är det riktigt bra temperatur, åtminstone i köket där vi eldar i vedspisen och har el-element. Lite kallare i sovrummet men det gör inte så mycket. Tarzan gör lite korta utflykter, kan nog inte vila helt från jakten. Lennart kommer och plogar, skönt att ha så bra hjälp med det så länge vi inte har en egen traktor. Den lilla smedjan och bagarstugan vilar under sina vintertäcken. Vi renoverar dem så sakteliga så att de ska gå att använda så småningom men än så länge är det vintervila. Tids nog tinar de fram igen.

Nytt år och nysnö över gården

Tänk vilket bra årsavslut man kan fixa tillsammans med sin dotter med sambo. Amanda och Sebastian bor på Hornstull i Stockholm så kontrasten kan inte bli så mycket större till lilla byn Renbergsvattnet uti Västerbottens stora skogar. Vi hann både med att fira Sebastian som fyllde år på trevliga restaurangen Nygatan 57 som har råvaror på menyn från Renbergsvattnets lantbruk bland annat, en stadsvandring där Robert som är urinvånare från Skellefteå berättade stadens historia månne lite kryddad ibland och fikabesök på legendariska Ainas. Självklart njöt vi härute också av lantluft, tystnad, kattungebus, kortspel, ett ovanligt maffigt norrsken en kväll, korvgrillning vid sjön och vi skålade i det lokalt producerade Kallholmens öl på nyårsafton såklart! Amanda och Sebastian bodde på Stiftsgårdens vandrarhem i stan eftersom vi vintertid än så länge bara har ett rum och kök på gården. Där satte vi tonen för det nya året också genom att inleda det med ett avslappnande spa-besök. Det var underbart att krypa ner i det varma plurret och låta sig sakta kokas.

 

Ja eh badbilden är fotad med mobil och lagom blurrig. Annars fotar jag så mycket som möjligt med systemkamera, betydligt roligare. Men det är inte alltid man har den till hands dock. Jag satte på ett microobjektiv och gick ut igår för att försöka fånga lite av det underbara fluffiga som seglade ner från ovan. Äntligen nysnö på den seglivade isen, enda problemet var att nu såg man inte isen och jag gjorde en rejäl vurpa på väg ner till hästarna. Det gick bra dock, inget brutet, och jag kunde sopa av mig och återgå till att njuta av allt det vackra! Gudrun ställde snällt upp och var med på bild, fina gamla damen.

Robert och Barris- två vänner

De här två gubbarna, Robert och Barris har blivit väldigt bundis. Jag har ingen aning om vad de snackar om, men det råder ingen tvivel om vem som är Barris människa. Robert hade aldrig hållit på med hästar innan Barris kom in i vårt liv för ett par år sen, men tack vare att Barris är en så kallad allergivänlig häst, en rysk basjkir, så har det funkat riktigt bra för Robert som är känslig för vissa pälsdjur. Och för Barris tycks det inte spela nån roll att Robert inte kan stoltsera med mångårig ridskoleträning, prisrosetter eller ens snygga ridkläder utan han tycks ha fastnat för något annat.  Barris har sin alldeles egen historia att berätta, med en farfar som var vildhäst i ryska Uralbergen och själv uppväxt och ha arbetat i flock hos en turridningsfirma i södra Sverige. Efter nedläggning av den och en snabb försäljning hamnade Barris på en ridskola i Stockholm. Att försöka anpassa sig från det för hästen naturliga flocklivet, till en egen box, lektionsridning i ridhus och någon timme per dag ensam i en liten rasthage är inte svårt att föreställa sig hur det ska ha varit. Barris är en väldigt snäll häst men också med stor integritet och starka ledaregenskaper. Han är en basjkir vars äldre släktingar levt vilda i flock i bergen. Efter knappt ett år såldes han vidare till Luleå och sedan till oss.

Efter hästumgänge, träning, verkning av hovar etc är det skönt med en dusch! Att ha stjärnhimlen som tak är en extra bonus.

 

Kontraster

Så har jag landat i Renbergsvattnet igen efter några dagar i Stockholm. Det blev en spontanresa för att träffa älskade döttrarna Sanna och Amanda och hjälpa Sanna som inte är kry just nu. Den här gången blev det varken Fotografiska, gamla stan eller släkten på Ekerö men det blev ändå många fina möten. Tog en tur till Hammarbyhöjden också och träffade goda vänner. Tillbaka på gården nu och Brorzan tycks ha växt massor på fem dagar! Han kurrar och kurrar och vill mysa hur länge som helst. Ute med hästarna och jag drar djupa andetag ända ner till tårna. Jag skulle kunna höra ett barr falla. Sanna och jag har planerat för en Renbergsretreat framöver och jag längtar dit!

 

Stora Sköndal bjöd på en soligförmiddag.

Gullmarsplan
Rågsved

God Jul från mig, Pano och alla andra fyrbeningar! =)

 

Litet och stort

För några veckor sedan, närmare bestämt den 12 november, kom en ny liten varelse in i vårt liv på gården. Hur kan någon vara så liten och ändå så full av bus och gos? Brorzan fann sig väl tillrätta på en gång, även om han lämnat både mamma och syskon. Däremot kissen Tarzan, som är drygt ett år och halvbror till Brorzan, verkade tycka att det var en riktigt skum lite figur som plötsligt dykt upp på hans domäner. Brorzan fick därmed sova med oss i början och man fick finna sig i att ha världens sötaste kattunge hoppandes i ansiktet på nätterna. Efter någon vecka hade dock Tarzan mjuknat upp något och man behövde inte vara orolig längre för alltför hårda tjuvnyp mot babysen. Snälla hunden Riki tog väl hand om Brorzan redan från början.

Nu cirka tre veckor senare har lilla pyttekissen växt på sig ordentligt. Brorzan har fått prova hänga med ut lite även om det var väldigt burrigt nu i helgen med drygt tio minusgrader. Men när man är hela femton veckor gammal på jorden måste man få bege sig ut på äventyr!

I helgen startade även ett annat äventyr. Äntligen hade isbanevägarna omvandlats till vintervägar så att den stora lastbilen vågade frakta hit det gamla timmerhuset som vi köpt. Det har tidigare varit ett magasin vid Ömans mattor i centrala Skellefteå och var stadens äldsta byggnad med en historia sedan mitten av 1800- talet när det monterades ner för något år sedan. Med sina drygt 200 kvadratmeter och tre våningar är det bara fantasin som sätter gränser för vad man kan göra av det. Robert och jag har börjat skissa på en ritning och det känns som roligt pyssel under vintern. Ska vi sätta upp hela eller halva? Ja ingenting är klart än men det känns bra att ha timmerhögen på plats och att så småningom få återanvända det gamla fina timret.

Vackra vinterdag

Igår var en sån där fantastisk vinterdag i Västerbotten, i alla fall här i Burträsk, med snö, femton minus och sol. Jag gav mig ut med kameran för att fånga lite solglimtar och det var underbart ute även om jag höll på att frysa ihjäl om fingrarna. Tur att Gotlandsfåren Liv och Linn har så bra päls precis som kallblodstravaren Pella som råkade fastna på linsen igår. Katten Tarzan tyckte nog dock att det var lite väl kallt och tog kortare turer än vanligt ute. Skönt att värma händerna emellanåt vid vedspisen!

Om mig

Jag heter Johanna Sundin och här på gården, som var ett nybygge för snart hundra år sen, har jag upptäckt att kallkällvatten är gott, bredband är viktigare än dusch och att tystnad är ovärderligt. Men det visste jag förstås innan. Att leva här så nära djur och natur ger livet en ny dimension, så här mitt i och lusten att fota har vaknat igen. Min kloka häst Pano lär mig så mycket, försöker stilla bruset och lyssna och lära av Panos Point,,,,,